Fiskeguide Hans Nordin jubilerar.

Grattis Hans, 60 år och still going strong.

Hans Nordin växte upp i Bagarmossen, söder om Stockholm och intill Nackareservatet. Han fann där utrymme för ett starkt naturintresse. I tidig dagisålder fanns helt enkelt inget mer spännande än att vända på stenar och plankor för att se vilka kryp som dolde sig därunder. Skalbaggar, maskar, spindlar, tusenfotingar och gråsuggor mest som samlades i fickor och burkar. Men snart blev myrorna hans allra bästa vänner. Ja, vänner kanske inte alltid är rätt ord. Som små barn ibland gör för att förstå hur saker fungerar arrangerar de situationer och studerar dem. Hans märkte att vissa myror inte gillade varandra så han samlade ihop en bataljon av röda myror och en bataljon av svarta myror för att se vad som hände. Jo det blev myrkrig, o under en tid avlöste det ena kriget det andra.

Tidigt fann han också ett intresse för ödlor, grodor och ormar som han samlade in och höll i terrarier, vid sidan av burar med halvtama och skadade fåglar. Kråkan Kalle blev tidningskändis på 60-talet, skänktes bort och levde i fri fångenskap hos en cykelreparatör i Kärrtorp i 29 år.

När en hemhjälp upptäckte en snok i köket så sprang hon skrikande ut i trappen och vägrade återvända förrän Hans hade flyttat ut alla ormar på balkongen. Hemhjälpen vägrade sedan gå in i lägenheten förrän denna balkongdörr var garanterat stängd.

Vid en ålder av 10 -11 år var Hans redan omtalad bland vuxna herpetologer söder om stan. Främmande män i medelåldern ringde på dörren och frågade om de fick följa med honom ut eftersom Hans hade rykte om sig att kunna spåra huggorm med luktsinnet och upptäcka ormar som andra inte såg. ”Falköga” var ett smeknamn bland andra som syftade på Hans överlägsna förmåga att vara den som först upptäckte. Hans blev även erbjuden pengar hos samlare, för ormar som hade så ovanlig färgteckning att de betraktades som unika.

Men Hans drömde vid denna tidpunkt snarare om att bli djurskötare vid Skansen och många av ormarna fick istället en framtid i Skansens ormgrop. Hans starka djurintresse gjorde intryck och han fotograferades med en björnunge i famnen inför att den skulle döpas. Bilden hamnade i DN.

Ungefär vid denna tidpunkt växte också fiskeintresset. Innan Hans lärde sig simma på riktigt tog han sig fram med självlärt hundsim och fick vid 5 års ålder följa med pappa för att simma ut och lossa dragen som ofta fastnade i Söderbysjöns växtrika bottnar.

I bästa vännen alltsedan koltåldern – Nenne (Lennart Sålhammar) – hade Hans en sann indianpolare och dessa tioåringar avsökte vatten i den sjörika omgivningen. Inte minst Flaten, Ältasjön och Drevviken.

Under vintrarna var det spännande att spåra vilda djur i nysnö. Så småningom gjorde de som tonåringar turer upp i norrländska fjällregioner. Iförda dåtidens discobyxor och platåskor vidtog de långa vandringar i urskog och på kalfjäll och levde av det som fanns där – bär, vatten och självfångad fisk.


Foto: Lennart ”Nenne” Stålhammar (1971)

Slog fisket fel fick de nöja sig med pulvermos till bären. Som tonåringar var de inte särskilt bra på att planera alla gånger. Men eftersom båda på den tiden rökte (slutet på 60-talet) hade de tändstickor – och cigarettrök höll myggen på avstånd.

Åren mellan 20 och 30 präglades som hos många andra av existensiella bryderier, skrivande och läsande och testande av gränser, mot sökandet av en vuxen identitet.

Vid 29 års ålder bildade Hans familj och blev far till två flickor. Arbetet inom Maria Pol med unga människor i drogträsket växlades med arbete inom den tunga psykiatrin och även under några år med arbete på mediabyrå och senare nattarbete på posten som gav mer tid över för hans verkliga intresse i livet – att vistas vid vatten med fiskespö i hand.

Fisket förblev Hans verkliga tillflykt och stora passion, en kärlek som bara fördjupades i takt med tidens gång. Vid ett tillfälle, en kall tidig vårdag, följde jag med honom ut i skärgården och blev helt betagen i hans tålighet mot väder och vind, hans känsla för vatten och skiftningar i väderlek och hans kunskap om var fisken står. Som filmare blev det naturligt att tänka sig en dokumentär om honom. Sedan drog jag det ett varv till. Tänk om Hans kunde lära ut detta till barn! Det tog fyra år av övertalning innan Hans gick med på att göra serien.

TV-serien Fisketur gick åren 1989-91, således tre säsonger i Sveriges Television ”Sommarlov”. Den växte i popularitet, sista året satt mer än varannan unge (63%) och tittade och upp till 8 % av vuxenpubliken.

Stort grattis återigen
Hälsar alla som du har påverkat med din värme och kunnighet.

Börje Peratt

3 thoughts on “Fiskeguide Hans Nordin jubilerar.

  1. Evert Melander: Mycken intressant läsning, där en länk, via ytterligare intressant läsning, leder till nästa, o.s.v. … Tack!
    Mina hjärtliga gratulationer till Hans, om du är så snäll, Börje.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s